Umedalens bibliotek, Västangård

Möten med små barn och stora!

Idag fick jag glitter i ögonen - igen. Både jag och den biblioteksstudent som var hos oss idag fick nöjet att lyssna på två flickor från fjärde klass som absolut ville läsa upp fortsättningen på den historia de tillsammans påbörjat för flera veckor sen (och tidigare läst upp början på för mig).

Att som skolbibliotekarie inte bara ge barnen och ungdomarna stöd och handledning när de fördjupningsarbetar, berätta och tipsa om bra böcker och guida dem bland all den litteratur som hela tiden kommer ut - utan dessutom få tillbaka så otroligt mycket - det är guld i det här yrket. Många kommer ned för att berätta små förtroenden om ditt och datt, ibland om allvarliga saker, ibland om roliga eller att bara småprata - det är en ofta bortglömd funktion vi har. Vi finns som vuxna i skolan i en trygg miljö som inte är på något sätt kravfylld utan snarare en oas och en lugn vrå i skolan. Ibland sätter man på ett plåster eller tröstar, medlar i skärmytslingar och ibland får man vara lite morsig; -Snälla du, ta ned fötterna är du bussig; - Tack, det var bra! Kom nu ihåg att ta med fysikboken tills i morgon! Bra, jag litar på dig!

Vi har en del elever som kommer ned varje dag, varje vecka, hela skoltiden. Varje dag! Snacka om att man får en relation. Efter 11 år på samma skola har man haft niondeklassarna som små femåringar i sagorummet, på femårskurser, sexårsträffar, bokprat, sagoberättande, informationssökningslektioner. Varje år när niorna går ut får jag något skräp i ögat och blir så rörd. Sen släntrar det in en och annan halvvuxen gymnasist eller nybakad student i sitt gamla bibliotek. Då får det här jobbet ett extra skimmer!